Petersson  - Kenneth o Lars Peterssons släktsidor   © 2014-2021

 

Bilden ovan är ifrån Sönnertorps landskap på Bjärehalvön i december 2014. Två minusgrader och bitande vind. Foto Kenneth Petersson ©

VÅRT SPRÅK HAR FÖRÄNDRATS SEDAN VIKINGATIDEN .

För 1000 år sedan talade vi samma språk i Skandinavien. Medan Danmark, Norge och Sverige under de århundraden som gått implementerat ord från andra språk som t.ex. tyska, franska och engelska har Island behållit sitt språk och där talar man samma språk som man gjorde på Vikingatiden. Då man läser i kyrkböcker från 1800-talet och bakåt finner man ord och benämningar som i vissa fall inte betyder det samma som vi tyder det idag. Sådana exempel är t.ex. Piga och Dräng som för tankarna i våra dagar till tjänstefolk. Visst kan det finnas personer som tjänat andra men som regel betyder Piga detsamma som Fröken och med Dräng menas Ungkarl. Adeln i Sverige instiftades av Kung Magnus Ladulås med intentionen att adelsfolk skulle hålla ryttare till kungen för tjänstgöring i bl.a. hans krig. I gengäld blev adelsmannen s.k. Frälse vilket betyder att han slipper betala skatt. Fram till 1800-talet var ordet Fröken förbehållet adeln. Den svenska rättstavningen normaliserades inte förrän på 1800-talet. Därför kan man i officiella handlingar se person- och ortsnamn stavade på flera olika sätt.

Prästerna använde sig ofta av förkortningar, även latinska som t.ex. ibm = därstädes, bapt = döpt, hmp = hemmadöpt, B.b. = barnbarnet, susc = den som bar barnet eller gudmoder, test = vittnen, M.F. mans faddrar, Q.F. = Qvinsfaddrar, cop = vigdes, A:o = ano, A.D. = Ano Domini eller Herrens år, ad interim = tills vidare, curriculm vitas = levnadsbeskrivning, deflorata = kränkt (mö) eller ej mera jungfrulig, dom(dominica) = söndag, domus = gård eller hem, ihs = inhyses, be:te = bemälte, o.h.h. = och hans hustru, dr = dräng, o.ä. = oäkta, u.ä. = utom äktenskapet, ejusdem kan ibland även skrivas hujus = samma månad, defunetus = död. Afvittring är ett ord som förekommer relativt ofta bland vigselnotiser. Dessa är endast en del av de förkortningar som kan finnas. Efter kyrkolagens och den borgerliga lagens giftermålsbalk är afvittring det samma som arvskifte. Änkling, änka eller frånskild får ej gå i annat gifte förrän barn eller andra arvingar är afvittrade. Den som gör det ändå förverkar tredjedelen av sin lott i boet och den präst som vigt dömes såsom i allmän strafflag om brott av ämbetsman är stadgat.

Här följer några exempel på sjukdomar och dödsorsaker som angavs för i tiden:

Anasot = Stilla död av hög ålder, även ålderdomsskröplighet. Andtäppa = Andnöd. Frossa = Malaria. Kunde förekomma epidemiskt före 1800-talets slut. Håll = Ett sjukdomssymtom som kan ha flera orsaker. Hållet lokaliseras av den sjuke i allmänhet till bröstet eller ryggen, ofta som ett styng tvärs igenom bröstet, sällan till buken. Klemsel = Kolik och alla slags sjukdomar i underlivet. Moders passion = i äldre svenska namnet på hysteri. Nerffeber = den gamla svenska benämningen på typhus abdcminalis, tyfoid feber, tyfus. Rödsot = Dysenteri, tidigare också kallad Rödsjuka, Blodsot, besmittelig blodgång. En mycket gammal sjukdom som förekom redan bland Vikingarna under deras härnadståg. Rötsår eller Rötfeber = svårläkta sår och brandsår. Slag = benämning på plötslig medvetslöshet eller död som vid hjärnblödningar eller vissa hjärt och kärlsjukdomar. Trånsjuka, tvinsot = kroppens oförmåga att tillgodogöra sig näring. Tvinsot för folklig benämning på lungsot och höggradig utmärgling vid tärande sjukdomar. Utsot = äldre benämning på diaré. Wattusot = vattensot, en abnorm samling vätska i kroppens vävnader och håligheter. Ödem = vattensvullnad. Stenpassion = njurstenslidande.

SLÄKTNAMN

Svenska borgarståndet började egentligen först på 1700-talet bemöda sig om att få fasta släktnamn. Ända så sent som i slutet av 1800-talet kunde man påträffa ändelsen '-dotter' för kvinnliga avkomlingar till allmoge män. Son-namnen är mer utbredda i Skandinavien än på kontinenten. Namnformer i Mellaneuropa och i Storbritannien och i någon mån inom det franska språkområdet men mestadels endast förekommer hos invandrade släkter hos oss är yrkesnamn. Har en stamfader varit garvare kan t.ex. släktnamnet vara Gerber. Bauer = Bonde, Fischer = Fiskare, Werber = Vävare, Schmidt = Smed, Zimmerman = Timmerman, Schneider = Skräddare, Schuster = Skomakare. Müller och Möller är en tysk, dansk och skånsk form av beteckningen för mjölnare eller som det tidigare kallades för möllare. Fyra olika ord för Fogde som härstammar från medeltida tyskan är Schulze och Schultheiss, Vogt och Meyer. Der Meier hof var ofta namnet på fogdegården mitt i en by och där uppstod med tiden ofta även mejerier varför beteckningen Meier eller Meyer senare även kunde gälla mejeriet. Andra tyska yrkesnamn är Krüger = Krögare, Wagner = Vagnmakare, Spengler = Plåtslagare, Huber = Gårdägare och Köhler = Kolare.

Vanliga engelska yrkesnamn som motsvarar de tyska är Smith = Smed, Taylor = Skräddare, Fisher = Fiskare, Miller är Mjölnare detta med ett motstycke i det franska Meunier.

De typiska yrkesnamnen utgör på tyskt språkområde en mycket stor del av släktnamnen, men är relativt ovanliga i Skandinavien.

Svenska namnformer härrör ofta från orter som vederbörande kommer ifrån. Signifikativt för svenska släktnamn är att olika beståndsdelar av växter och träslag fått lämna sitt bidrag till bildandet av släktnamn.

Även djurriket har bidragit till namnbildningar. Detta är dock inte utmärkande för oss i Norden utan vanligare i övriga Europa. Det gamla namnet för varg är ulv, vilken ingått i beståndsdelarna i en rad olika namn. Även björnen och en del skogsfåglar såsom tjäder, orre och hjärpe. Ålderdomliga namn av detta slag är Orraeus, Orrfelt och Orrhjelm, alla utgående ur samma rot. Älgen och hjorten används gärna vid tillkomsten av släktnamn, medan man varit mera återhållsam ifråga om räven.

Andra namnformer som kan vara av intresse är soldatnamnen eller som de också kallas knektnamnen. En vänsterhänt rekryt kan ha tilldelats namnet Link efter den tyska beteckningen för vänster. En rad korthuggna ofta kärnfulla soldatnamn uppstod vid rekrytering fordomdags, t.ex. Stark, Stolt, Svärd, Stål, Kruslock, Nykter, Sur, Frisk, Rask, Flink, Munter, Glad, Rolig m.fl. Givetvis är idag inte alla bärare av sådana släktnamn ättlingar till militärer. Att just knektar tilldelats dess namn var väl närmast av rent praktiska skäl för att skilja alla Anderssöner, Nilssöner etc. från varandra.

Intill slutet av 1800-talet bildades som regel alltid son-namnen efter faderns förnamn. Så fick t.ex. Sven Anderssons son efternamnet Svensson och dottern efternamnet Svensdotter. Undantag fanns. Som exempel kunde Erik Hanssons faders förnamn vara Johan. Namnen Johan och Hans är nämligen olika förkortningar av samma namn - Johannes. Detta namnsystem tillämpas fortfarande på Island. I en sådan familj kan t.ex. fadern heta Sven Andersson, Modern Ingegärd Nilsdotter. Sönerna får då efternamnet Svensson och döttrarna efternamnet Svensdotter. Således fyra olika efternamn inom en och samma familj.